Torsdag!

Igår hade jag första dagen på nya jobbet. Att gå från dagar med powernaps och kaffe i mängder till att stå på benen från 08.00 till 17.00 utan kaffe i mängder var lättare än förväntat. Jag känner mig som något mellan omänsklig och en freakin powermaskin!
Hur som helst, det här kan nog bli ganska kul. Arbetet alltså. Förhoppningsvis kommer jag lära mig det mesta innan jag vinglar ut själv på mina oerfarna bagareben. Om inte annat så blir det stackars kollegor.

20068029_1962513517361517_1621127559_nAndra bra nyheter är att jag blivit antagen till Gastronomiprogrammet. Så nu söker jag efter en barnvakt som kan tänka sig ta hand om Elias med hans mor jobbar på att bli nästa Roy Fares. Enda kravet är att hen ser till att hålla liv i ungen under de veckor barnpassningen gäller.

För så här ligger det till; Utbildningen kör igång sista veckan i augusti. Jim blir föräldraledig första veckan i oktober. Med lite enkel huvudräkning så är det typ fem veckor däremellan. Planering när den är som bäst! 😉

Så kan det gå. Det är ju lite min (o)tur varje gång det är jobb eller utbildning på gång. För två år sedan sökte jag in på förskollärarprogrammet. Blev reserv men till sist antagen. Varför det inte blev av? Jag skulle befinna mig på plats dagen efter att de hade ringt. Och jag låg då på en strand på Rhodos, med hemfärd fem dagar senare 🙂

Jag är inne på att det är ödet som bestämmer en hel del (allt) i mitt liv. Men jag klagar inte. Det har ju gått rätt bra hittills 🙂

 

Annonser

Jobbångest & sånt där..

Efter ungefär åtta månaders hemmavankande är det dags att börja jobba. Det är ”bara” fem veckor (heltid) och sedan blir det väl extra vid behov så gott det går, sista tiden av mammaledigheten. Det är verkligen skräckblandad förtjusning! En del av mig är så förbannat less på att gå hemma och en annan del av mig skulle vilja vara mammaledig för resten av livet. Men det blir nog bra. Det är säkerligen nyttigt att komma ut och göra annat om dagarna.

Det är galet hur fort de här sju månaderna med Elias, gick. Jag önskar att jag kanske tog vara mer på den tiden. Tror jag. Det känns som att den mesta tiden gick åt att försöka överleva vardagen utan att gå under. Ni vet, ångest i olika former. All ilska, frustration. Jag kan verkligen känna dåligt samvete gentemot Elias att jag inte älskat att vara med honom varje dag. Samtidigt så vet jag att det är bara så det är/har varit. Det är ingenting jag kan göra någonting åt. Slutsatsen är väl den att jag kanske inte är en bebis-mamma utan mer den mamma som kommer att älska tiden då han är något äldre.

19858865_1958045387808330_1608950577_n

Sedan sist har det hänt en hel del på bebisfronten. Shit vad han har blivit duktig på det mesta! Numera drar han sig uppför möbler, testar balansen på benen… Alltså husefriden är verkligen över på riktigt! 🙂 Jag är då otroligt stolt över den här lillpalten, att han orkar och kan så himla mycket trots att han fortfarande är så liten

Tyvärr så händer ju (självklart) olyckor när han har full fart med alla sina äventyr; Första blåmärket i pannan efter att ha kraschat in i spjälsängssidan till exempel. Då tappade han även andan när han började tjuta – Där & då fick även jag panik när han inte kunde andas! Han kommer ju krascha tusen gånger till och inte en enda gång kommer man vara van vid det. Det är väl så de delvis lär sig. Som tur är föredrar han att klättra och ha sig i soffan så han landar ju mjukt där i alla fall 🙂

19424525_1952804918332377_2553868351199273140_n

4e juni 2017

I morgon blir Elias ett halvår gammal – Helt vansinnes vad tiden gick fort! Och mycket har hänt, speciellt den senaste månaden.

Den 11e maj gjorde han det första steget till att krypa. Inte många dagar senare stod han i krypställning. Veckan därefter körde han ”sälen” genom att vagga fram och tillbaka för att sedan ta sats och kasta sig framåt. Jag sa helt säkert att den här ungen kommer att krypa innan han blir sex månader gammal. Och så rätt jag hade – Parveln kryper sedan en vecka tillbaka 😀 Mer eller mindre stadigt men framåt tar han sig! Nu har han även börjat försöka ta sig uppför saker, typ soffkanten och sida av spjälsängen.
Vid gårdagens nattning hade Jim lämnat honom sovandes (trodde vi). Inte många minuter senare började det skramla i babymonitorn – Elias hade tagit sig upp och stod mot spjälsidan & hånglade upp monitorn 😀

Full fart är det, mest hela tiden 
Alltså även när han sover så kan han vara i gång. Många nätter har jag vaknat av att Elias står redo i krypställning och försöker ta sig fram i sin säng. Jag har trott att han har varit vaken men så har det sällan varit – Han har hållit på i sömnen! Det har blivit lite bättre de senaste nätterna.. Nu har han dessutom ÄNTLIGEN börjat sova på rygg, vilket han i stort sett aldrig gjort sedan han föddes. Det betyder i alla fall att han inte kan krypa i sömnen – Alla får sova. Även Elias, som inte vaknar av att han slår huvudet i spjälkanten eller av att jag tar upp honom i tron om att han är vaken pga hunger eller kissblöja.

18926914_1935206556758880_733399133_o

Matglad är han också. Vanligtvis är det ju smakportioner som gäller första gångerna men inte hos oss. LillChefen blev rentav arg när han inte fick äta större mer än fjuttiga smakisar. Så jag har lagat en massa mat och diverse pureér.
Mycket energi kräver mycket mat 😉

I övrigt är det rätt bra i min värld också. Det har varit mycket på gång senaste veckorna, allt från Rockabillykväll till Öppna Förskolan och besök hemifrån.
Har jobbat en del med mig själv, mest fokus på allt acceptera hur livet och vardagen är. Ganska enkla saker, typ att jag inte ska ha dåligt samvete över att jag inte tränar eller äter hälsosamt nå mer. För egentligen, vem fan bryr sig om jag väger 80 eller 72 kilo? Förmodligen ingen. Knappt jag själv, så varför ha den pressen på sig?
Ett annat exempel är att jag är väldigt duktig på att oroa och stressa, så jag har försökt tänka på att ”Vad är det värsta som kan hända?” och 9 av 10 gånger är svaret ”Ingenting”.

För att bli den bästa mamman för Elias gäller det att jobba med mina svagheter. Dessutom finns det viktigare saker att lägga min tid på idag, än alla idiotiska I-landsproblem som snurrar runt. 

Tänk att det skulle ta mer än tio år för att komma fram till det. Men det sägs ju att det är bättre sent än aldrig ^^

Nu, mina damer & herrar, är det lopplådan som gäller 🙂
God natt!

Vardagen kallar.

Påsken var ju helt underbart skön med finväder, skoterkörning och alla människor 🙂




Jag längtar verkligen tillbaka hem. Hem till familjen. Är det någon gång jag känner sig som ensammast så måste det utan tvekan vara nu när jag har barn och egna familjen är 65+ mil härifrån. En klen tröst är ju att jag snart får åka tillbaka igen.

Här hemma är det som vanligt i alla fall. Idag kör föräldragruppen igång så jag och Elias ska väl försöka ta oss dit. Allt beror ju på hur trött Lillisen är.

Och kanske, beroende på hur mina knän känner sig, tänker jag fara ut och springa ikväll igen! Gjorde premiärturen igår och GISSA OM det var skönt! Jag har verkligen längtat efter att få fara ut med musik i öronen, sträcka på kroppen och rasta själen ♡ För första gången på ett år. Redan tidigt i graviditeten kände jag att det inte skulle bli mer än promenader.. Och jag sörjde över det. Men nu tänker jag ta igen all missad tid 😀

Glad Påsk på er! :)

Igår packade vi bilen och åkte hem till mamma. En bilresa på 11 timmar! Blev ju ett antal stopp efter vägen för blöjbyten och matning. Jag var i vanlig ordning orolig och nervös över att åka så långt med Elias… Men det gick ju hur bra som helst 😀 Ännu en grej att stryka på den där jobbiga listan.

Eftersom vi var framme på kvällen blev det inte annat än att lägga Elias och sedan ta det lugnt. 

Annat var det idag! Hunnit gå runt byn två gånger, åka till båda grannbyarna, laga middag, hälsa på pappa, umgås med lillasyster och hennes familj… 🙂 Jag tror att jag kommer sova bra i natt 😉

Får hoppas på bra väder i morgon, så kan man kanske ta sig ut efter älven och pimpla lite 🙂

Hoppas ni alla får en trevlig och glad påsk i alla fall. Det ska jag ha! 😀